FridaJ Illinois 11/12

Det som snurrar runt mest i mitt huvud just nu är hur första mötet med värdfamiljen kommer att kännas, kommer jag få fram något vettigt att säga? Hur kommer första skoldagen vara och vilka sporter ska jag prova och kommer jag få åtminstone EN vän? Jag antar att jag inte är ensam om att man redan har föreställt sig alla möjliga olika varianter av första mötet med familjen och första skoldagen. But time will tell.. Det jag däremot inte har tänkt någonting alls på är skolan när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Det känns så hiskligt långt borta, men det är ändå äkta mig att planera allt! Jag kom på nu varför jag inte funderat så mycket det - allting kommer att gå bra med nytt skolsystem och ny klass, ingenting är omöjligt efter ett år i USA känns det som :D.

Fast en grej som kan vara lite drygt är att man måste börja den årskurs som man skulle ha börjat när man åkte, därför betygen som man får i USA räknas inte. På ett sätt är det bra att betygen i USA inte räknas(eller man måste få godkänt, organisationens regler). Då kan man lägga ner med tid på att träffa nytt folk och umgås med värdfamiljen så att man får den sociala biten och övar ännu mer på språket. Det är mycket roligare än att sitta med huvudet i en kemibok! Jag åker dit för att ta del av en ny kultur, stå på egna ben och blablablaa hela den faderuttan, och inte för att plugga så det känns bra att veta att betygen inte räknas.

Jag går ut ettan på gymnasiet i juni och kommer alltså att börja i tvåan med de som är födda -95. Att se alla gamla klasskompisar (kommer sakna S10c..) prova ut studentmössor kanske kommer att svida MEEEEEEEN jag har kommit på att det inte gör någonting!!! Inte ett dugg faktiskt (eller kanske yttepyttemilliminilite). För när jag kommer hem igen kommer jag ha med mig massa fina minnen, fått uppleva nya grejer och vara många erfarenheter rikare:)