Jag var på stan en dag här i veckan och då hittade jag en SVART resväska som var as bra, halva priset till och med. Det fanns bara den svarta resväskan kvar. Därför sa jag till mamma att hon skulle fara och köpa den nästa dag så att den inte skulle försvinna. Eftersom den svarta resväskan var den enda väskan i hela affären på halva priset sa jag bara till mamma: Köp väskan som är på halva priset. Jag kanske skulle ha sagt vilken färg den var... Följande dag ringer mamma och säger att hon har köpt den LIMEGRÖNA resväskan som var på halva priset. LIMEGRÖN?!?!?! Orka att den svarta var borta och att de hade ställt dit en grön! Då hade mamma såklart köpt den limegröna... haha jag trodde att hon skämtade när hon berättade att hon hade en limegrön resväska med sig hem!
Aja, det kommer i alla fall bli lätt att känna igen väskan när den kommer på rullbandet ;)
Den är egentligen inte jättestor, men jag måste ju orka släpa på den! Kommer bli problem hur jag ska rymma allt... JUSTEEEE det där låset, klumpen som är till höger, ett sådant lås (TSA-lås) måste man ha om man ska resa inom USA och vill låsa väskan!
JUSTEEEEE igen, jag var med i ett reportage i VK idag, kan visa sen :)
Känns galet, konstigt, overkligt, skoj, spännande, läskigt, sjukt kult, panikartat faktiskt hehe.. och jag vill inte tänka på hur ledsamt det kommer att vara att lämna allt och alla hemma i Sverige. SAD MOMENT:(
När jag väl kommer fram hoppas jag att jag snabbt kommer in i språket, skolan och framförallt familjen. Då blir allt säkert mycket lättare och jättejätte skojigt :D. Ja, det är mycket blandade känslor!
Hittade ett klipp om Tremont, den orten/byn/samhället(?) där jag kommer att bo för er som har missat det ;)
Hur är läget annars då? Jo tackar som frågar, det är brao! Söndag eftermiddag, träning ikväll, nationella prov till veckan och annars är det inte mycket i skolan. Sweet! Jag var med Elin i fredags och vi såg Justin Bieber filmen...fick lite bieber fever heheh
Everyday, it's a getting closer, Going faster than a roller coaster
Det som snurrar runt mest i mitt huvud just nu är hur första mötet med värdfamiljen kommer att kännas, kommer jag få fram något vettigt att säga? Hur kommer första skoldagen vara och vilka sporter ska jag prova och kommer jag få åtminstone EN vän? Jag antar att jag inte är ensam om att man redan har föreställt sig alla möjliga olika varianter av första mötet med familjen och första skoldagen. But time will tell.. Det jag däremot inte har tänkt någonting alls på är skolan när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Det känns så hiskligt långt borta, men det är ändå äkta mig att planera allt! Jag kom på nu varför jag inte funderat så mycket det - allting kommer att gå bra med nytt skolsystem och ny klass, ingenting är omöjligt efter ett år i USA känns det som :D.
Fast en grej som kan vara lite drygt är att man måste börja den årskurs som man skulle ha börjat när man åkte, därför betygen som man får i USA räknas inte. På ett sätt är det bra att betygen i USA inte räknas(eller man måste få godkänt, organisationens regler). Då kan man lägga ner med tid på att träffa nytt folk och umgås med värdfamiljen så att man får den sociala biten och övar ännu mer på språket. Det är mycket roligare än att sitta med huvudet i en kemibok! Jag åker dit för att ta del av en ny kultur, stå på egna ben och blablablaa hela den faderuttan, och inte för att plugga så det känns bra att veta att betygen inte räknas.
Jag går ut ettan på gymnasiet i juni och kommer alltså att börja i tvåan med de som är födda -95. Att se alla gamla klasskompisar (kommer sakna S10c..) prova ut studentmössor kanske kommer att svida MEEEEEEEN jag har kommit på att det inte gör någonting!!! Inte ett dugg faktiskt (eller kanske yttepyttemilliminilite). För när jag kommer hem igen kommer jag ha med mig massa fina minnen, fått uppleva nya grejer och vara många erfarenheter rikare:)
